Japansk TV i Sverige, Henrik Schyffert återvunnen.

Gårdagens inlägg skapade väl ingen rysardebatt direkt, men några vänner valde att kommentera över MSN. Exempelvis ville Sluggo hävda att om man letar efter sexuellt ifrågasättande, ligger parlino’s gula tomte jävligt risigt till. Jag citerar:

- Vad gör du med mig hoppas jag?

- Vet inte riktigt

- Fortsätt…

Och visserligen har han en poäng. Den gula tomten och hans vän, som har någorlunda manliga röster deltar i en hel del suspekta aktiviteter. Men tills debatten kommer igång tänker jag släppa ämnet.

Vidare har jag ett nytt ämne på fingertopparna, något som ligger mig varmt om hjärtat på kvällarna innan jag faller i trans (alias: sömn) och drömmer sjuka drömmar som inspirerar mig till de här inläggen.

Vi pratar om TV och Svensk TV’s seger över sig själv i och med att de mer eller mindre går ifrån att försvenska amerikanska TV-koncept och numera riktar in sig på Japan.

Jag är ju en japan-nörd, en av de där som tittar på anime, läser manga och talar språket halvkasst, dock är jag ingen otaku (fanatiker) som är helt övertygad om att jag är åtminstone en trettiofemtedels japan, att min japanska skulle fungera utmärkt i sociala sammanhang i landet självt och jag går inte på konvent och kläs ut mig till diverse skumma karaktärer (cosplay).

Dock tänker jag prova Cosplay nu i januari då jag ska besöka UppCon för första gången i mitt liv. Men det lär ni få höra mer om senare.

Men trots ovanstående är jag inte direkt glad över försvenskningen av japanska TV-koncept. För det första är japaner i regel helt sjuka i huvudet när det gäller TV. Har ni någonsin sett japansk TV? Det är fruktansvärt. Det är förnedrings-TV till tusen och reklamfilmerna är så hyper och så mentalt störande att man behöver psykologihjälp efter varje reklampaus, så då missar man förnedringsprogrammen.

Okej, vår version av ”Haneru No Tobira” (alias: Human Tetris) heter kort och gott ”hål i väggen” (sänds på TV6) och är rätt snäll. Den siktar mer på att förlöjliga än förnedra och, givetvis, att roa på det vanliga svenska viset ”om du tror att du är något, tar vi det ur dig”. Att vi sen återvinner kändisar som vanligt visar ju på att vi är så förbaskat dåliga på att låta den lilla människan synas. Och våra kändisar är sådana mediahoror att det är sjukt. Linda Rosing som var med i Big Brother 2003 (programmet som f.ö introducerade termen ”mediahora” redan 2000 – ironiskt kan tyckas) blir inbjuden för att falla i vattnet och med det avslöja konturerna av sina bröstvårtor genom den tajta silverdräkten. Sverige…

BTW: Haneru No Tobira finns dessutom på Nintendo Wii, och Nintendo DS dock enbart i japan (läs: till japanska versioner av konsollerna) vad jag vet

Henrik Schyffert - i en mindre smickrande kostym

Och givetvis var vi tvugna att pilla in Björn Gustafsson på ett hörn också, killen är en frisk fläkt i svensk humor, men det börjar bli tjatigt, Björn. För att inte tala om Henrik Schyffert som gång på gång gjort bort sig i svensk TV genom att falla tillbaka på primalhumor när hans skämt inte duger till. Jag minns en debatt i TV4′s Parlamentet mot Johan Glans som nästan slutade i handgemäng då Schyffert’s ”Din jävla smurf” och ”Min lilla kuk dög tydligen för din fru Sara” (ej ordagranna citat) kontrades av genomtänkta, roliga och rappa returer från Glans angående Schyfferts ålder, hans bristande leveransförmåga gällande både humor och sex och hans jävligt trista sätt. Ett videoklipp från det avsnittet hittar ni här.

Schyffert är ju dessutom aktuell i sitt experiment ”Stor i Japan” (även den sänds på TV6) där han låter två vuxna människor med en en gemensam IQ som motsvarar en 12-årings åka till japan, göra bort sig gång på gång i sin strävan att bli kändisar. Programmet var lite halvkul eftersom kulturkrocken Sverige-Japan är så massiv att solar kan komma att förgöras inom det närmaste halvåret.

Hur som helst, Japan tar förmodligen gärna emot konstiga svenskar och exploaterar dem i sin ihopskrapade neo-kultur, som de har gjort så många gånger förr. Själva teorin ”stor i japan” har ju visat sig stämma förr. Det pinsamma med att Schyffert ska driva projektet är ju förstås att Schyffert är så gott som uträknad som komiker i Sverige. Om han tog en snabbkurs i japanska kunde han stå och härja i japansk TV om att deras snoppar är så små och att deras frugor föredrar en 40-åring, som ser ut att vara strax över 50 strecket, i futonen. Jag tror att vår kära Schyffert skulle göra pangsuccé.

Japansk TV goes sweden alltså och längre fram i vinter kommer vi få se KANAL5 köra en variant av ”Silent Library” där deltagarna ska utsättas för japanska varianter av slapstick men försöka hålla tyst. MTV har redan haft något liknande i och med ”Fist of Zen” där det inte bara rör sig om slapstick utan klassiska amerikanska college-jävelskap med exempel som ”Jag fiser i en påse och du ska andas in det”.

I den svenska versionen kommer vi kanske inte få se finalen på samma sätt som i Fist of Zen då man binder fast trådar i de manliga deltagarnas penisar och i de kvinnliga deltagarnas bröstvårtor och rycker i dem medan deltagarna försöker få en pingisboll som hänger i ett snöre att hamna i en liten plastskål de har på huvudet, utan det blir förmodligen något lite mindre uppenbart sexrelaterat och som vanligt i Svensk TV, uppblandat med massa gamla kändisar som vi har tröttnat på och en sjuhelvetes massa svordomar som f.n klassas som humor i Svea Rike.

Dock ska jag avslutningsvis komma till Japans försvar när det gäller media, för det finns en sak som de faktiskt gör ganska bra, det är förutom anime och manga, somliga av deras filmer. Och då inte bara deras psykologiska skräckrullar utan även de vackra dramafilmerna som är så poetiska och konstnärliga att man nära på gråter bara av landskap scenerna.