Jag läste idag att man tänker 50,000 tankar dagligen och att 90% av dessa är samma som de man tänkte igår. Jag vet inte vad jag ska tro om det, men av någon anledningen verkar det vara för lite.

Fast, vad är en tanke?

Om vi skulle ta och dela in det här lite, kanske? Jag tar mig friheten att göra en egen indelning innan jag googlar loss och letar efter andras teorier.

Först och främst har vi flyktiga tankar dvs tankar som man tänker snabbt och inte funderar på, exempelvis ”Hon var söt”, ”Jäklar vad högt bilen tutade” eller ”Jag är nog lite sugen på choklad”

Sen har vi planeringstankar som är tankar som man tänker när man planerar saker som man gör eller ska göra. Exempel på sådana skulle kunna vara ”Imorgon ska jag på intervju… vad ska jag säga?” eller ”Jag ringer min kompis och frågar om…”

Sen kan vi kalla en grupp för historiktankar som är mer eller mindre återkoppling av minnen. Allt ifrån ”Igår hade jag det väldigt trevligt” till ”När jag var liten brukade jag….” det senare skulle jag nog sortera under ”minnen” som får bli en undergrupp till historiktankar.

Mina tre grupoer ger alltså nutid, framtid och dåtid. Ganska hyfsat indelat.

Notera: Jag har verkligen inte suttit och planerat det här inlägget utan allt bara kommer allt eftersom jag skriver, så eventuella luckor i mitt resonemang får ni kommentera etc.

Okej, men nu kan man kanske tycka att flyktiga tankar borde ha någon slags motpol inom samma tempus, dvs oflyktiga tankar. Men de skulle jag vilja kalla planeringstankar. För tänk efter lite, vad tänker du just nu? Du kanske funderar på hur du upplever det du läser? Det är alltså en åsikt, som sorteras under flyktiga tankar.

Hur mycket det här inlägget än kommer att förfölja dig, hålla dig vaken eller så, så kommer det ändå bara vara en flyktig tanke, alternativt bli en historiktanke när du känner dig färdig med den och det blir ett minne. Fast man skulle nog hellre säga att du kasserar den flyktiga tanken och skapar en ny historiktanke som berör samma ämne fast du närmar dig den som ett slags minne istället för ett intryck.

För så mäktig är min personlighet inte, speciellt inte i den skrivna versionen av mig, att jag skapar ett intryck som känns för evigt. Du kasserar intrycket av mig och skapar ett minne av intrycket av mig istället.

Det känns som jag slickar lite på ytan av den här glassen, det skulel vara väldigt intressant att få höra era åsikter i frågan. Kanske är det här ännu en av mina galna teorier som håller på att födas, för hängivna läsare kanske det rentav är riktigt jävla intressant att se hur det går till?