Jag älskar musik.

Hur många säger inte så? Och ändå menar de så olika saker. Man säger ”musik” men stilen eller artisterna skiljer väldigt mycket från person till person. Oftast.

I mitt fall rör det sig såklart om bra musik. Ännu ett exempel där man förutsätter att den egna världsbilden är korrekt, och att alla andra har fel, såvida de inte delar ens åsikter.

Jag gillar melodisk musik, lite lugnare stuk, men även rock. En låt måste verkligen ha ett musikaliskt budskap till mig. Jag måste med andra ord tycka att det är bra, idel självklarheter egentilgen. Att försöka beskriva min musiksmak är jäkligt svårt, liksom det är svårt att beskriva andras musiksmak. Det är helt enkelt jävligt krångligt att definiera musiksmak.

Folk älskar genres. Att dela in saker i massa galna genres. När jag var fjortis fanns det alltid de där Mr know-it-all som hade en unik genre på varenda jävla låt. Oftast var det de där sminkade hårdrockarna som kallade sig alternativa och att de hade en unik stil trots att alla deras kompisar om 10-20st såg likadana ut, tänkte likadan, tyckte likadant och lyssnade på samma band och låtar. Unikt.

Hur som helst vill jag minnas en kille speciellt, han trodde att han var världens geni, så han fick heta geniet. En kväll när vi satt och lyssnade på Metallica så utbrast han ”FAN så jävla skön melodia-metal med inslag av speed bass drumkit-poprock.” – Jag satte läsken i halsen och började kvävningsskratta till döds, lyckligtvis överlevde jag, men så jäkla roligt. Sedan ägnade vi resten av natten åt att tanka hem slumpmässigt utvalda låtar med fördefinierade genres såsom ”dansband” och ”pop” för att se vad han sade om det. Geniet hittade på årets namn åt dem. Allt ifrån ”Popdiscorock” till ”Långsam technopunk med fyra nyanser av brunt” och han var helt seriös.

Jag småler tillochmed nu när jag skriver om det.

Sen kan man besrkiva sin musiksmak genom att lista några band man lyssnar på för tillfället, men jag tycker inte att det är tillräckligt. Jag lyssnar exempelvis på mycket i stil med (och givetvis inklusive) Arctic Monkeys, Coldplay, Bloc party, The Wombats, The Killers, Amy McDonald, Soko, Lifehouse och Kings of Convenience, för att nämna ett fåtal. Men i ovanstående omnämns knappt stenhård CP-metal i stil med Slipknot, som jag faktiskt också tycker om att lyssna på ibland.

Men ska man sätta en EU-standard på hur man beskriver sin musiksmak, skulle jag nog rösta på en kombination mellan att lista band eller artister och samtidigt beskriva de känslor man är ute efter när man lyssnar.

Så hej där ute, jag heter Pierre Hagelberg, jag lyssnar på bl.a Coldplay och Arctic Monkeys för att finna lugn och ro i en stressig vardag. Jag lyssnar även på band som Slipknot och TRUSTcompany för att bli av med överskottsenergi och ilska.

Vad är din musiksmak?