Jag tänkte att jag skulle spinna vidare lite på gårddagens inlägg, men denna gång följer jag nog en annan tråd. Jag älskar att upprepa mig förvisso, men det blir nog lite löjligt i långa loppet om jag ska sitta och kopiera inlägg, inte sant?

Jag skrev några rader igår om att människan klagar och inte nöjer sig med livet som det är. Sedan löpte det obemärkt (eller inte) in i en lång teori om livets mening, och lagen som stiftas i samband med det. Märk väl att det rörde sig om en teori och det är inte något jag tror på själv helt och hållet, eftersom det finns bitar som jag inte kan passa in i bisatsen.

Homosexualitet vore väl att bryta mot lagen om livets mening enligt gårddagens teori, men folk lever ju rätt länge i homosexuella förhållanden och självmord hör kanske inte till vanligheterna. Så min teori är inte vattentät, det ska jag verkligen inte sticka under stol med.

När man har en teori, som jag anser det, är man inte nödvändigtvis en anhängare av den tro man, kanske, skapar i och med teorin. Jag uppskattar verkligen att några av er läsare tog er tid att kommentera och jag uppskattar verkligen att ni ”tjafsade emot” mig lite. Signaturen ”Wh00t” gick väl kanske inte till attack mot innehållet så mycket som mot mig personligen, genom att ifrågasätta min mentala hälsa, medan signaturen ”Nik” valde att hänge sig åt att filosofera. Det är sånt som gör bloggen värd att skriva, båda exemplen ovan, då inser man att man inte talar för döva öron.

Så återigen tack för alla kommentarer, även de som jag inte använde som exempel. Dialog är roligare än monolog.

Hur mycket sanning ligger det i mina inlägg? Eller om jag skulle ta och omformulera mig; hur mycket av det jag skriver är genuina åsikter och teorier som jag tror på?

Mycket av det jag skriver är som jag nämnde i kommentarerna: ”Sånt där tältsnack man hade när man var lite och ute och campade med polarna” ni som har upplevt detta vet vad jag pratar om. Man ligger där och tittar upp i tygtaket och totalvägrar att sova medan man pratar om allt möjligt, mest rör det sig om smått filosofiska yttranden om livets mening och universums påstådda oändlighet, men även konspirationsteorier och politik.

Det betyder att jag ligger och tältar för mig själv och har en massa låtsaspolare som jag bollar idéer med, för att använda sig av metaforer.

Men en del av de saker jag skriver är ju geniuna åsikter. Exempelvis mitt arga inlägg om dåliga hundägare, eller inlägget om musiksmak. I stort sett alla av de där djupgående teorierna kallar jag för teorier för att de är just saker jag funderar på. Och när folk kommenterar dem, både via bloggen och via andra medier, kan jag arbeta fram en åsikt.

Jag har alltid valt att vara väldigt svensson i sammanhanget, kan man tycka: Om jag inte kan försvara något helt och fullt från dess fort, kan jag ändå bygga fortet men jag flyttar inte in. Och samidigt är jag inte svensson genom att tycka att när jag känner att jag kan försvara något, bor jag med glädje i fortet och inväntar anfall från oliktänkande.

Så jag skriver en massa text jag kanske eller kanske inte stöder för att skapa en debatt. Om vi bygger vidare på ovanstående metafor bygger jag upp fortet, bjuder in folk att skjuta sina kanoner på det och se vart jag behöver förstärka konstruktionen, om det bombas sönder tar det mig inte många minuter att inse att det inte var så hållbart ändå. I en del fall tar jag med mig vertygen och börjar bygga ett nytt fort, och i en del fall hänger jag kvar och sätter mig med en kopp te och funderar på varför det rasade ihop.

Så attackera mina fort, eller flytta in i dem. Téet får ni stå för själva och jag betalar inga reparationsräkningar. varmt välkommen!

EDIT: Hittade en liten artikel om just homosexualitet och självmord. Den hittar du här… Förvisso är det en sammanfattning av en annan, mer ingående, artikel i ämnet, och författaren (av sammanfattningen) är docent i nationalekonomi, men vad är det för jävla argument från min sida?