Vad är en s.k. ”djuptänkare”? Alltså en person som tänker djupa tankar och tycks ha något luddigt svar på varenda fråga i hela världen? Är det någon med ovanligt hög IQ eller kanske ovanligt låg? Ligger deras hjärnor på samma nivå som ”vanliga” människors eller är det på ett högre plan? Är de mer utvecklade än andra? Kanske före sin tid i evolutionen?

Eller är allt en ren jävla bluff?

Genom historien har vi haft många genier. Några kända namn skulle väl vara Einstein, Beethoven, Mozart, Kopernikus, Platon, Archimedes och Isaac Newton.

Huruvida dessa män är genier eller inte är givetvis upp till var och en, men de är allmänt erkända smartskaft. Och det räcker för tillfället. Och det finns en hel drös med kvinnliga genier, men eftersom samhället fortfarande ligger i sin vagga när det gäller att erkänna kvinnor som del av samhället och kommer fortsätta ligga där tills alla födda före -70 går och avlider, så är listan överrepresenterad av män.

Hur det än ligger till med hälsan hos folk över 38 år, så kan man undra vad som gör dessa representanter till genier, eller snarare vad geni är.

Wikipedia definierar geni på följande sätt:

Geni, person med extraordinär begåvning. Begreppet ”geni” blev populärt under romantiken. Ett geni har en kombination av låg latent hämning och högt IQ. Kombinationen låg latent hämning utan högt IQ gör att man blir galen, därför lever geniet med risken att bli galen om han stressar för mycket eller är med om en personlig kris. Det kan till exempel utlösas om geniet tar droger, är med om en skilsmässa eller kritiseras för sitt arbete. Det musikaliska geniet Rachmaninov gick t.ex in i en djup kris och tvingades gå i terapi efter att ha fått dålig kritik efter uruppförandet av sin första symfoni. Hög latent hämning innebär att hjärnan filtrerar bort onödiga intryck. Högt IQ innebär att personen i fråga själv kan filtrera bort det. Ett geni har en IQ som överstiger ungefär 140 på konventionella test. Ett geni kan verka inom många olika områden t ex sport, musik m.m. Men oftast menar man kanske med geni någon som är väldigt genial/innovativ inom naturvetenskap. Det mest kända geniet är antagligen Albert Einstein, hans IQ har ungefärligen beräknats till att ha legat omrking 160, vilket är mycket högt men inte exceptionellt. Han anses som sinnebilden för ett geni. Han var dock oerhört energisk och det ledde till många av hans upptäckter.

Länk till ursprungsartikeln.

Så utifrån detta kan vi alltså konstatera att genier är jävligt dåliga på att ta hand om sig själva, men samtidigt grymt smarta. En mer påtaglig definition är ett IQ på 140 eller högre. Men eftersom IQ är svårbestämt blir hela grejen med IQ ett ganska tunt argument i sammanhanget.

Men har djuptänkande med genier och IQ att göra? För att förstå hur en djuptänkare fungerar behöver vi en hypotes. Och jag har varit vänlig nog att skissa ihop en, som vanligt är den inte komplett, den innehåller hål och brister i resonemanget, men det är också därför jag publicerar den i en blogg och inte i någon ledande tidsskrift inom ämnet.

Så er uppgift som läsare är att hitta hålen och ge förslag på hur de kan fyllas.

Jag väljer att först och främst dela upp tankarna lite. Till skillnad från mitt inlägg om tankar då jag delar upp dem i tempuszoner, tänker jag här försöka visa på hur jag tror att det fungerar med graden av medvetenhet.

Jag väljer att kalla mina tre delar för medveten, undermedveten och subliminal.

Den första, medveten, är alltså de tankar som man medvetet sitter och tänker, man är helt medveten om att man tänker dem och man förstår även sina tankars grund, vart de kommer ifrån och anledningen till att man tänker dem. I den här teorin är mina medvetna tankar alltså det jag skriver, det är saker som faktiskt rör sig i huvudet på mig och som jag försöker klä i ord.

Den andra, undermedveten, är tankar som man inte är medveten om, men de finns där och de ger effekt ändå. Effekten kan bli medveten men man ”förstår inte hur det kunde bli så”. Men när vi förstår hur det kunde det, flyter den undermedvetna tanken upp och blir till en medveten tanke. Ett exempel på detta skulle kunna vara när man kommer på en såndär snilleblixt. Själva idén har utvecklats undermedvetet till en teori, utan att man haft så mycket med det att göra. Intryck från omvärlden har hjälp till att forma en tanke till en teori utan att man varit medveten. Så hjärnan har jobbat gratis kan man säga.

Sedan kommer subliminalt, den största av de tre i mitt diagram till vänster. Detta för att jag anser att det subliminala tänkandet är det mest aktiva och det som styr det mesta av det vi gör. En subliminal tanke liknar en undermedveten i den bemärkelsen att den uppstår utan vår vetskap, men skillnaden är att den kan ge effekt utan att stiga till det undermedvetna eller det medvetna tänkandet. Vi kanske märker en effekt men kan inte medvetandegöra dess ursprung.

Denna uppdelning kan appliceras på mycket annat, på kommunikation exempelvis, där vi använder oss av kroppsspråk (undermedvetet) som står för den större delen av kommunikationen mellan människor, och ändå tycks vi kunna berätta så mycket mer om oss själva som inte berättas av kroppsspråket och det är den biten som jag kallar subliminal.

Hur fungerar nu detta på en ”vanlig” människa, kontra en djuptänkare?

En vanlig människa fungerar som i beskrivningen ovan, hon tänker medvetet, undermedvetet och subliminalt efter beskrivningen. Det medvetna tänkandet är medvetet om än svårt att förstå ibland, det undermedvetna kommer ibland upp till ytan och ibland förstår människan att det kom därifrån, men oftast inte. Det subliminala ingår inte i den vanliga människans uppfattning om sitt eget tankemönster. Det finns där och fungerar såklart som hos alla andra men det uppfattas helt enkelt inte.

Djuptänkaren har en djupare medvetenhet om sitt tankemönster och kan hämta tankar från ett djupare plan. Att kalla det ”att tänka djupare” är faktiskt ganska korrekt om man delar upp det så som jag har gjort, rent visuellt, i mitt diagram. Djuptänkaren är mycket mer medveten om tankarna från dennes undermetvetna, och kan nästan tvinga upp dem till ytan, till det medvetna tänkandet. Ingen av de tre grupperna är direkt större hos djuptänkaren, men dennes förståelse för dem är bredare och dennes förmåga att använda dem är bredare än hos en ”vanlig” människa.

Som synes på bilden ovan är alltså förmågan att nyttja sina underliggande grupper större hos djuptänkaren, men djuptänkaren saknar en liten bit av det medvetna tänkandet, det allra ytligaste av det. Detta torde kunna förklara varför djuptänkare är såpass virriga ändå. De är ganska så fast i djupet av sina hjärnor att de har svårt att möta vardagen på samma sätt som ”vanliga” människor.

Jag tänker skita i de där jävla citatecknen runt ordet ‘vanliga’ hädanefter, de som fortfarande inte har fattat att jag inte menar att dessa icke-djuptänkare är något slags lägre stående människor, borde sluta läsa eller sätta igång med oplanerade hatkommentarer på en gång.

Detta medför även andra svårigheter för djuptänkarna. Jag tror att det ligger många trådar bundna mellan att vara otroligt djup i sina tankar, att vara väldigt intelligent samt att riskera galenskap. Jag har alltid levt lite efter följande: ”Man är inte galen om man är medveten om det”.

Om vi ska knyta samman några av mina tidigare inlägg, alias teorier, så kan vi se en röd tråd mellan människans destruktivitet, som jag tror till större delen är subliminal, och destruktiva smartskallar, i form av psykotiska mördare och det faktum att många genier har varit fruktansvärt självdestruktiva.

Jag drar alltså en linje mellan att vara geni, och att vara en djuptänkare. Det har mycket med varandra att göra. Det är samma sak fast lite olika rang. En djuptänkare kan vara ett lågrankat geni, geniet föds när djuptänkaren når djupare i sin hjärna. Men ju djupare man når, desto mindre medvetenhet har man.

Ponera att man flyttade min vita markering i bilden ovan ännu lägre men att den behöll sin storlek… vad skulle hända om den helt omfamnade zonen ”subliminalt” och därmed utelämnade ”medvetet” och stora delar av ”undermedvetet”. Skulle man inte sluta fungera då?

Alltså jag hittar inte riktigt orden för vad jag försöker säga här, så om någon läsare (som fortfarande är vaken) kan fylla i luckorna i stycket ovan genom argumentation, skulle jag bli väldigt tacksam.

Jag tror inte att någon människa är redo att utvidga sin vita markering så att den omfamnar hela spektrumet ännu. Det finns teorier som säger att vi bara använder en liten del av vår hjärna, det finns även belägg för detta påstående genom forskning där man mätt aktiviteten i hjärnan och liknande, och jag tror att det stämmer. Men att exakt vilka delar man kan använda och i vilken utsträckning varierar.

Att vanliga människor skulle ha en mindre vit markering, som bilden indikerar, är nog ganska korrekt. Detta innebär inte att de är dummare, utan visar endast på att de inte helt nyttjar sina underliggande zoner i sina tankemönster. Min idé är väl trots detta att man har lika stora markeringar oavsett hur mycket eller lite djuptänkare man är, bara det att för att tydligare visa hur jag menar, fick djuptänkarna en större markering.

I min uppdelning flyttar sig alltså den vita markeringen djupare och ytligare, nedåt och uppåt. Men förflyttningen är inte omedelbar och inte hastig. Markeringen kryper sakta åt endera hållet, eller står stilla på en plats. Jag tvivlar på att man varierar så mycket, att man hinner byta riktning om man går nedåt.

Med andra ord; börjar man tänka djupt, så blir markeringen för tung, att man inte kan sluta. Skulle hjärnan däremot ta skada vid exmeplvis en olycka skulle det kanske bidra till att markeringen flyttar uppåt, eller rentav splittras lite så att man förlorar en del av förståelsen för den översta zonen, och delar av förståelsen för de andra zonerna. Så att markeringen ser ut som nån inverterad streckkod.

Nu flyter jag iväg känner jag. Jag kanske fyller på lite senare, när man hunnit diskutera lite med läsare både genom kommentarer och andra medier, inklusive det riktiga livet.

EDIT: Jag ritade ett nytt diagram som visar lite på hur jag tänkte med idén om att man kunde tänka för djupt och således bli galen. Lade in den ovan i relevant stycke.