Jag brinner inte längre.

Jag har tjatat fram och tillbaka om mitt stora inlägg om ”betraktarens öga” och när jag satte mig för att avrunda idag insåg jag att det var skit. Skräp, rent jävla papperskorgsmaterial.

Jag tror att felet ligger i att jag bestämde mig tidigt för att skriva det innan jag hade funderat på det. Att jag valde ämne innan jag börjat spåna liksom. Inlägget saknade glöd och vettigt innehåll och består f.n av en lång inledning om gula ankor och att jag är snygg.

Det blir aldrig nån poäng.

Så jag lägger det på hyllan tills jag kan ta mig igenom det.

Det blir ganska trist när man har 5 oavslutade inlägg på lur och inget blir publicerat. Trist för mig som författare och för er som läsare, men å andra sidan, som Lannerbäck skrev ”Den som väntar på nåt gott…”

Nu gäller det bara att skriva ihop nåt smaskigt att bita tag i.

Jag sitter och läser gamla kommentarer om äldre inlägg och får en massa nya uppslag till inlägg. Det är skönt att få genomtänkta kommentarer som inspirerar till fortsatt skrivande. Ni får gärna komma på saker som ni själva funderat över så har jag ännu fler saker att ta ställning till. Kanske blir det ett inlägg av det.

Jag skriver som sagt för min egen skull i första hand. För att rensa huvudet. Jag har ett ganska maffigt inlägg som jag ännu inte har publicerat, som handlar om mitt ex. tanken var att jag skulle bli av med alla tankar på henne och det vi hade. Att inlägget skulle hjälpa mig att komma över henne, speciellt eftersom jag blev påminnd om henne av min omgivning gång på gång under den tiden. Men när jag väl var redo att publicera det, insåg jag att jag redan hade kommit över henne och att det således var helt onödigt att publicera det.

En baktanke, som är ganska uppenbar, var att hon skulle läsa det och inse att jag var färdig och att hon inte längre var en del av mitt liv. Men i och med att jag ens hade den tanken var jag ju fortfarande fast vid henne, så det var ju ganska dåligt upplagt.

Men det underbara med hela grejen var just det att sekunden innan jag skulle trycka på ”publicera” hejdade jag mig och kände ett sånt ofattbart lugn. Hon var inte kvar i mitt huvud.

Lite samma sak hände med betraktarinlägget.. Jag brann järnet för det och ville skriva för att få ut alla tankar om olikheter och sånt. Men när jag väl kom till slutklämmen insåg jag att jag inte hade nån poäng med inlägget.

Båda inläggen får ligga och vila istället. Kanske kommer det en dag då jag får en anledning att publicera dem. Men även om det är ett dåligt tecken för dig som läsare att inte ha något att läsa om, bör du ändå tänka att när jag inte publicerat något, mår jag bra. Så gläds med mig när bloggen gapar tom.
- För du anar inte hur otroligt skönt det är med en tom hjärna.

PS. Det kommer fler inlägg, var så säker. Man kan inte må bra jämt . DS.